Inte roligt alls....

Lille H verkade såå glad att åka till dagis idag och jag såg verkligen fram emot o lämna honom... Allt kändes verkligen kanon tills vi kom in på dagis... Då började krokodiltårarna rinna ner för hans små kinder... Försökte låtsas som ingenting, men hur j*la lätt är det på en skala... Både jag o en av fröknarna försökte med allt för o få honom på andra tankar... Han slutade gråta en stund, men sen när jag sa att jag skulle gå o att han skulle vinka till mig, så började han mega skrika på mig o stor gråta... O jag känner mig så hemsk att lämna honom när han blir så... Innerst inne så vet jag att det går ju över men just vid de tillfället så känner jag mig som världens elakaste mamma på denna jord... Men jag sa hejdå o låtsades inte bry mig om vad jag såg, men när jag kom utanför o såg hans ledsna min o stora tårar o hörde han ropa på mamma... Fy fan va jobbigt det e.. Låter kanske som en världslig sak men jag hatar o se mina barn så... Man vill ju alltid sitt bästa för ens barn, vad det än gäller... Kommer alltid finnas som ett sröd för dem i vått o torrt så länge jag lever.. Älskar mina gullungar... :)